kallt & soligt och jag åker roslagsbanan till plantagen.det är inte ett tåg jag vanligtvis brukar åka med, så det är lite roligt, ovant och jag tänker attnär man ännu tycker att små saker runtomkring en, som att åka tåg man inte brukar åka eller besöka platser man inte varit vid så mycket, när man fortfarande tycker att sånt känns mer eller mindre spännande..finns det hopp.går runt och tittar på en massa olika växter, handlar en låtsasgran (vet inte vad den heter), rätt stor, ska vara på balkongen & sedan tar jag och låtsasgranen roslagsbanan & buss hem.

när jag gick över gångbron till valhallavägen, passerade jag två tanter med varsin rullator.de kom till slutet av gångbron där trappan tar vid, då den ena sa; så, nu ha vi kommit till världens ändeoch så vände de och gick tillbaka över bron igen.och jag tänkte på när man trodde att jorden var platt, när man tänkte att det fanns en världens ände, en kant där allting bara stupade rakt ner i ingenting alls.och på hur modiga (eller dumdristiga?) de första världsupptäckarna var, de där som seglade över oändliga hav utan att veta om det fanns något på andra sidan eller om de skulle åka över jordens kant..

jag älskar lugnet och stillheten i en söndagsmorgon.tystnaden, att inte ha någon speciell tid att passa, att dricka te, bläddra i tidningen, titta ut genom fönstret..trädets grenar som knappt rör sig, en skata som hoppar omkring på en balkong.och som idag, njuta av den extra tiden..

gjorde om lite i köksrummet igårkväll, översta bilden är innan, den nedersta hur det ser ut nu.rummet går lite mer åt vinrött..med svarta inslag ungefär.allt pga en nyinköpt matta.och äntligen! elementen är varma, värmen är på!det är underbart, har längtat och gått och frusit i raggsockor & tjocka lager av kläder.och ute är det kallast hittills, ungefär 1°. det kändes.gick ut barfota på balkongen utan att titta på gradantalet.balkongmattan hade frusit fast..och det var nära att mina fötter gjorde detsamma.