det var ju inte direkt det här han hade drömt om eller överhuvudtaget ens kunnat föreställa sig när han hade smugit omkring i Indiens skogar.där hade han haft makt, ingjutit rädsla, fått den allra minsta mus till den allra största elefanten att darra av förskräckelse när han lät sitt morrande öka i styrka, studsa fram mellan träden, klippor, byar..och det var alltid lika kul att skrämma människor. att leka lite med dem.han visste att de var farliga att gå för nära, men han gillade att gömma sig i buskar, nära, morra sådär lågt så att bara den personen som var precis utanför kunde höra..han tyckte om att iaktta hur människans ansiktsuttryck stelnade, hur läppen började darra, hur det började rycka i hela kroppen som sedan stelnade till, paniken i ögonen och hur alla tankar och känslor i en människa bröts ner till en enda uppgift; överlevnad.men han dödade aldrig någon människa. nog hade han rispat ett och annat skinn i sina dagar men han visste att om han skulle ha dödat någon, var det stor risk att han själv hade blivit dödad i samma veva. för han hade hört om det där med vapen.så han höll sig på sitt avstånd..och jagade och åt istället de andra djuren som levde i hans skog.det var lätt att döda, ibland alldeles för lätt, så många som helt förlamades av rädsla när han närmade sig..han ville leka med dem..bytet var som hemmakattens nystan..han lät dem springa..halade in dem, klöste lätt med klorna, rispade in sina initialer.. lät dem sedan tro att de hade chans till frihet igen, såg de springa, en aning haltande och inte lika snabbt som förut, såg skräcken i deras ansikten, hjärtan i kroppar som slog så högt att han nästan kunde höra det..han njöt och med ett språng så var han över bytet igen, tufsade till det smakade lite, kanske tog ett ben, en tass.. lät de stappla iväg några meter om de kunde..för att slutligen, för sista gången, fånga, sluka och låta dem bekanta sig med hans övriga maginnehåll..som sagt, det var lätt att döda..men att själv dö, det var något han inte direkt hade tänkt på.han som var så stor och stark och kunde döda alla andra, trodde inte direkt att döden var något han själv skulle drabbas av.han kände sig rätt oövervinnelig.men så dog han då en dag.det var en såndär eftermiddag när han var på jakt, det var många timmar sen han hade ätit något sen sist så han var otroligt hungrig och ivrig att hitta sin mat. han vädrade i luften och kände en lukt av ett vildsvin som nog måste ha passerat där för bara någon minut sedan...mmm..hans mage började kurra högljutt och salivet samlade sig i munnen, han skyndade sig fram genom skogen så fort han kunde, han var nära nu, alldeles nära, han måste bara över den där vägen…och pang kom en bil och så var han död.det gick snabbt.han dog direkt.men var han verkligen död..?i stora delar av Indien tror man på reinkarnation, att efter att man har dött återföds i en annan kropp.det var något som tigern aldrig hade reflekterat över men det var tydligen det som hade hänt nu.för från att ha legat påkörd där på vägen åkte han nu ur sin gamla kropp, med en väldig fart, fram över himlen, längre och längre bort från den skog där han växt upp och levt hela sitt liv i, för att slutligen släppas ner i en annan skog.i en mycket kallare skog..i Sverige.men det var en märklig ny kropp han hade hamnat i. ett rektangulärt plåtskal på hjul, som mest verkade stå stilla på marken. han kunde inte röra sig själv men ibland förflyttades han med hjälp av en bil.han hade blivit en husvagn. och han frös.så förfärligt.det var vinter när han kom till Sverige och han var inte van vid den där kylan som omslöt honom.inuti var det inte så farligt, för där var det lite varmare ibland, men utanpå..brr.men det är väl bara att stå ut, tänkte den före detta tigern.bäst att anpassa sig så gott det går.och han kunde fortfarande roa sig med att skrämma människor ibland.det hände oftast på helger, när det kunde vara folk som sov över.för under ensamma dagar när han bara hade haft sig själv som sällskap, hade han nämligen upptäckt att han hade en viktig tigeregenskap kvar; han kunde fortfarande morra..han brukade vänta tills de som sov över hade gått och lagt sig, släckt alla lampor och nästan hade somnat... då satte han igång och morrade lite tyst..han tittade på hur dem reagerade och vissa, speciellt vuxna, låtsades oftast som ingenting, sa till sig själva att det var husvagnen som knarrade, något som föll ner på taket, vad som helst förutom en morrning. när han upprepade sitt morrande såg de mer osäkra ut, tittade lite på varandra men förnekade bestämt att de hade hört något ovanligt.andra, särskilt yngre, såg räddare ut.och när de frågade sina föräldrar ”finns det tigrar här?” skrattade föräldrarna bara åt dem... sa, ”nej lilla vän, vi bor i Sverige och här finns inga tigrar, bara på kolmådern sov nu.””men kan dem inte ha rymt?””nej, de kan inte rymma, de är inlåsta där, ständigt bevakade, om några tigrar skulle ha rymt skulle man ha sagt det på nyheterna eller skrivit om det i tidningen och det är inget vi har hört eller läst, så det är inget som har hänt, sov nu.”och så somnade föräldrarna snabbt igen och barnet låg och skruvade lite oroligt på sig tänkte på den där morrningen och undrade om den där tigern var alldeles utanför husvagnen nu. kanske kände den lukten av människor och ville komma in, var det inte en krafsning som hördes nu? och så kramade barnet sitt gossedjur eller täcket och somnade någongång ändå till slut..men det var inte bara barn, utan också de vuxna, som sedan på mornarna vaknade upp ur drömmar om morrande husvagnar..och då kände sig den förre detta tigern nöjd och log sådär, som bara tigerhusvagnar kan göra.