tisdag och besökte kulturhuset.det är en såndär plats som man lätt glömmer bort, utan mest bara passerar för att komma någonannanstans.det är en skön kontrast att komma in dit, att kunna vandra omkring i nästan helt tomma salar, till skillnad från trängseln nedanför, vid plattan.fascineras alltid av all yta som finns där inne, varje gång man är där känns det som om man hittar något nytt rum som man aldrig har sett.lånade några skivor, tittade på några gubbar som spelade schack (någon gång skulle jag vilja lära mig det)såg en fotoutställning som hette "krig och kärlek" som handlade om människor som av olika anledningar flyttat till nordiska länder, alla med sin historia.tittade ut genom de stora fönstrerna ner mot plattan, på alla människor som stressade fram hit och dit,undrade över deras historia.