igår flög sångsvanarna med klagande läten i ett samlat streck över himlen, isen börjar smälta på sjön & jag undersöker, med viss oro, sprickor & hål vid de sammanfogade delarna av bron som har kommit fram då snön försvunnit..det är inte så långt ner till vattnet, så risken för dödsfall är minimalt, dock vore inte ett plötsligt kallt dopp av både mig, kameran & ipoden alltför angenämt..och jag tittar ner mot vattenytan och ser något som ligger där under..två cyklar!som är det vackraste jag sett på länge. den där övergivenheten i kombination med vattnet,en slags vilsamhet liksom sorgsenhet.och jag tänker på alla sjöar runt om i sverige, vad som mer kan dyka upp..när isen smält..