ibland älskar jag ensamhet,

ofta.

att kunna fördela sin tid precis hur man vill.

ibland vet jag inte vad jag ska göra av den,

ensamheten.

tiden som mest bara går & de tomt ekande hörnen.

(det är ovanan efter sommaren)

och tvn är ett värdelöst middagssällskap,

pratar inte alls om sånt som roar,

försöker ibland påvisa motsatsen genom att ge ifrån sig inspelade skratt.

det hjälper inte.

tur då att jag har musik som distraktion.

en massa ny musik från bästa musikbiblioteket, gävle.

det är nog en av de roligaste sakerna som finns att lyssna igenom en skiva man inte hört förut.

gärna kvällstid, i stora svarta hörlurar, som för att komma så nära som möjligt.

några som jag tycker mycket om nu är the hidden cameras,

the tiny, rosie thomas & madeleine peyroux.

det verkar farligt det där att bli trädgårdsmästare..

(gårdagens expressen)