husvagnsbesök, hallonte & rosenbönor.

falunutflykt

med lantidyller, keliga får,

snattrande gräsänder, hönor som lyssnade på P1,

baklängesgång,

barockträdgård

(funderade på om jag skulle smuggla med ett av fåren på bussen,

men avstod då jag förstod att det antagligen skulle avslöja sig med ett mää..)

(fanns på en gata i falun)

..i anteckningsblocket.

(när jag börjar rita har jag svårt att sluta)

(detta sker oftast under mer eller mindre intressanta föreläsningar..)

träffade på en riktig skalbagge idag också, vid ekbacken.

vackert blåskimrande.

tycker mycket om skalbaggar

så länge de inte är i mina köksskåp

och the hidden cameras som gör mig glad.

mer gladpoppig musik efterlyses,

(måste ta mig ur det melankoliska singsongwriterträsket..

för det där med höstöverlevnad)

tips?

spökvatten

säger lillebror, 6 år om:

när man häller vatten i ett glas där man innan har druckit mjölk,

när mjölkdropparna som är kvar blandas med vattnet och

blir en enda halvgenomskinlig vitgrumlighet

ibland är tvn ett rätt bra tidsfördriv också.

som när man ser svt:s nya dramaserie upp till kamp

& kobraintervjun med michel gondry

(som har gjort underbara filmerna eternal sunshine of the spotless mind och the science of sleep)

liksom david lynch har han en helt egen värld, men de skiljer sig betydligt från varandra..

men båda gör sådant som inte är förutsägbart.

det är ingen huvudperson som i sista scenen kommer springa efter sin älskade på flygplatsen för att hindra den från att åka,

skrika rakt ut "I LOVE YOU!" och den älskade kommer vända in i armarna på huvudpersonen, alla på flygplatsen kommer applådera och så lever de lyckliga i alla sina dar.

det händer inte här.

det kan vara uppochnedvändheter & obegripligheter.

eller något som gör att man blir alldeles lycklig, får en att fundera.

eller bara gör en irriterad.

det spelar inte så stor roll.

men det är något eget, något som skiljer sig från det man vet.

och något som får en att känna att det ännu finns historier kvar att berätta

(och tankar att tänka)

att det inte tar slut än

ibland älskar jag ensamhet,

ofta.

att kunna fördela sin tid precis hur man vill.

ibland vet jag inte vad jag ska göra av den,

ensamheten.

tiden som mest bara går & de tomt ekande hörnen.

(det är ovanan efter sommaren)

och tvn är ett värdelöst middagssällskap,

pratar inte alls om sånt som roar,

försöker ibland påvisa motsatsen genom att ge ifrån sig inspelade skratt.

det hjälper inte.

tur då att jag har musik som distraktion.

en massa ny musik från bästa musikbiblioteket, gävle.

det är nog en av de roligaste sakerna som finns att lyssna igenom en skiva man inte hört förut.

gärna kvällstid, i stora svarta hörlurar, som för att komma så nära som möjligt.

några som jag tycker mycket om nu är the hidden cameras,

the tiny, rosie thomas & madeleine peyroux.

det verkar farligt det där att bli trädgårdsmästare..

(gårdagens expressen)