..och de gula gardinerna.

det är vid havet som det mörknar sist om kvällarna. det är där solen går ner, försvinner i moln eller drar sig undan bakom klinten.
stranden blir allt smalare nu, havet som kommer närmare för varje dag.
jag lämnar tofflorna i början av stranden, sanden är blöt efter regn men alldeles len under fötterna. sedan springer vi, jag och hunden.
snabbt snabbt,
hunden hoppar över vågorna, i vågorna

jag hoppar över svarta tångruskor, maneter och
det känns som om jag kommer lyfta i vilken sekund som helst

precis innan platsen där ån möter havet hittar jag ett hjärta.
ett litet bultande stenhjärta.

mossa är så vackert.

det finns små mosskuddar här på tomten som är alldeles perfekta.
så mjuka och gröna.

om ni råkar träffa på en mosskudde,

glöm inte bort att klappa den.