det är vid havet som det mörknar sist om kvällarna. det är där solen går ner, försvinner i moln eller drar sig undan bakom klinten.
stranden blir allt smalare nu, havet som kommer närmare för varje dag.
jag lämnar tofflorna i början av stranden, sanden är blöt efter regn men alldeles len under fötterna. sedan springer vi, jag och hunden.
snabbt snabbt,
hunden hoppar över vågorna, i vågorna

jag hoppar över svarta tångruskor, maneter och
det känns som om jag kommer lyfta i vilken sekund som helst

precis innan platsen där ån möter havet hittar jag ett hjärta.
ett litet bultande stenhjärta.

 

cosifanlips

17 september 2008 09:34

Hjärtan finns närmare än vad man tror!

http://www.donjuancosifan.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  nu byter jag sida hit, hoppas ni följer med! 

(mer oslobilder)   tåg tur & retur till oslo: 48 kr ett frostigt sverige/norge, snörandiga åkrar, snöpåklädda grenar som att åka genom en lång, vit tunnel haruki murakami,1900 & detektivbyrån, sedan sentralstasjon   .   på nasjonalgalleriet finns ...

  ledigheter, att gömma sig undan en stad att gå genom frostiga dagar och sovande villakvarter se solnedgångar och höga tallstammar som nästan nuddar stjärnklara nätter   samt, bli sjösjuk i vattensäng   ...

the brothers figaro orchestra    finaste julmusiken. även lyssningsbar på ojuliga tider. ...

  mellan grådagar jagar jag ljus. den där solen som gömmer sig bakom moln, hus, träd. cyklar fort innan den försvinner. förbi exploderade kaveldun, kraxande skator, slokande brännässlor, översvämmade åvägar.   hamnar någonstans vid mälarens början....