det finns en fluga i mellanglasfönstret,

där i mitten, varken ute eller inne, den måste ha fötts där

kläckts ur sitt ägg, vecklat ut sina vingar för att låta dem torka,

förberett sig för sin första flygning ut i vida världen,

sett solen skina utanför eller pärlsockersmulor på köksbordet,

gnidit benen mot varandra, tagit sats..

för att sedan brutalt krocka med fönsterrutan,

drösa ihop till en liten hög, med

vrickade flugben och skrynkliga vingar.

en sådan besvikelse det måste ha varit!

(och om jag släpper ut den,

fryser den ihjäl

om om jag släpper in den,

slås den ihjäl)

det är inte lätt det där,

att vara fluga

hur jag älskar morgonsolen,

hur den glöder, stiger mellan kala trädgrenar

strålkastbländar in

mot vita väggar och stilla oxalisblad

värmandet

som att ignorera, förflytta

en vinter

och flaggans vajande, som får ljuset

att flacka