som uppgift i veckan skulle vi rita om vandrarhemmets trädgård.

det är inte så mycket till trädgård nu,

mest en grusyta, en parkeringsplats, diverse olika stubbar/träd,

i en enda stor backighet till tomt.

men huset är fint, från början av sekelskiftet.

vår lärare sa innan att om man får ett uppdrag, är det bra att förälska sig i platsen.

jag vet inte om jag förälskade mig just i vandrarhemmet i sig,

men jag förälskade mig i det romantiska som hör sekelskiftet till.

och började drömma spetsdrömmar om syrenbersåer & saftkalas,

vita fyllda pimpinellrosor och doftande schersminbuskar,

dignande äppelträd och virkade hängmattor mellan björkstammarna..

som inspiration;

1. mormors blekrosa underkjol med vita spetsar

2. spelande av lp-skivor

3. urrivna bilder ur en inredningstidning, snäckor och stenar, kottar och tyger, vassa kastanjeskal & mjuka fjädrar (från duntäcket)

nu,

hitchcock-film & saltlakrits

1.frukost (på finaste tallriken)

morot/rödbeta/solrosfröbröd med ost & gurka

2.middag (i finaste djupa tallriken)

spenatsoppa med sjunkande ägghalvor

(dagisnostalgi!)

+ russin/hasselnötsbröd

1.hjärtan dyker upp lite varstans,

tex på en trottoar

2.vissa saker är fint med gävle,

som de gamla delarna med träbyggnader och vackra fönster

3.äntligen, lunch

tortellini med matyoghurt & timjan

(egentligen ska jag sova nu)

men så råkade jag titta ut genom fönstret

det var så vackert

regndropparna på fönstret i kombination med natt+ gatubelysning

blev till

glödande eldklot, kometer

&

fallande solar

jóhann jóhannsson- ibm 1

drömsk musik som passar till

dimma & varm

nyponsoppa

(att värma sig med efter vantlös fotografering)

dagar då jag vaknar och ser att det är dimma ute

får jag

julaftonspirr i magen

blir alldeles lycklig

kan knappt sitta still för att äta frukost

vill bara ut så fort som möjligt

i närheten av det röda huset finns det sommartid ett fält fullt med kamomill

(underbar doft när man cyklar förbi)

nu finns det inga speciella lukter

och det är alldeles tyst

bara mina steg som hörs,

när jag går på träbron över ån

ibland är det så skönt med

gråa himlar,

gråa dagar

när asfalten och himlen flyter ihop 

ett slags lugn

ett stillestånd

en paus

att det är okej

att vinkla för persiennerna igen

& inte känna

något samvetskval

som de där

klara himlarna

kan föra med sig